Den första gången jag kom i kontakt med Liberator var när jag fick deras första fullängdare This is… 1996. Jag var då tretton år gammal. Innan dess hade jag inte sökt upp speciellt mycket musik själv utan mest tagit influenser från andra, speciellt min bror och min pappa. När jag började lyssna på Liberators medryckande ska förändrades dock detta beteende och jag började intressera mig och leta efter ska. Det blev framförallt en resa tillbaka i tiden till skans rötter med artister som Desmond Dekker, Derrick Morgan, The Ethiopians och The Skatalites. Intresset för ska höll i sig i ett par år men jag tröttnade sedan och gick vidare. Eftersom Liberators liveframträdande under åren dock alltid har varit väldigt bra blev jag glad och lite nostalgisk när de i fredags skulle spela på Mejeriet.
Det har varit relativt tyst om Liberator de senaste åren man har gjort ett par spelningar, senast på Malmöfestivalen förra året. När bandet nu till slut skaffat sig en myspace har man lagt upp några nya låtar och återigen funnit sitt klassiska ska-sound och kanske är Liberator återigen på gång att ta sig mot den topp man var på under andra halvan av 90-talet.
Förväntan från de ungefär 200 människorna i lokalen var stor när bandet började spela och ridån drogs ifrån. Efter det instrumentala introt kickstartade bandet med Kick The Bucket och sångaren Robert Ylipää hoppade energiskt in sjungande på scen. Denna energiska start var något som präglade bandet under hela konserten, de verkade tycka att det var genuint roligt att spela denna kväll.
Efter att ha konstaterat att man spelat väldigt många gånger på Mejeriet, bandet gissade själva på åtta gånger, så fortsatte man att spela gamla låtar som de flesta i publiken verkade uppskatta och känna igen. Engagemanget som bandet visade upp spred sig till publiken och dansen infann sig från början till slut. Ibland märkte man att det var ett tag sedan bandet spelade då Ylipää visade tecken på andfåddhet på grund av den enorma energi han uppvisade i sång och dans. Som jag skrev i början av denna recension så var den första känslan jag fick innan konserten glädje och nostalgi. Detta verkade även bandet tycka då de verkade genuint glada över att få stå på scen och i princip bara spelade gamla ”klassiker”. Själv hade jag nog såhär i efterhand velat höra några fler tecken på att Liberator under de åren det varit någorlunda tyst om dem skrivit låtar och utvecklats men man kan ju inte få allt här i världen.
När de blivit uppkallade på scen två gånger och efter det sista extranumret Dance If You Want To bugade inför publiken kände jag dock en stark känsla av välbehag. Det är inte så att jag återfunnit skan med samma brinnande intresse som när jag var tretton men kanske plockar man fram de gamla klassikerna för att få uppleva lite nostalgiska känslor igen precis som under denna varma vårkväll på Mejeriet i Lund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar