The Tough Alliance (TTA) är för mig (precis som för många andra) ett band som gör sig bäst inlåsta i en mp3-spelare. De är kända för att vara otrevliga, opålitliga och direkt oengagerade på scen. Jag har personligen bara haft direktkontakt med dem vid ett tillfälle, och då var de närmare två timmar sena, och när de väl beträdde scenen så förvandlades denna till ett dagis, där de två bandledlemmarna lunkade fram och tillbaka och såg allmänt förbannade ut. Två låtar avverkades sammanlagt den kvällen. Jag gick efter en. Det känns lite som ett statement för playbacken, då de inte ens försökte få det att se ut som om de sjöng. Men det är så det brukar gå till när TTA ärar publiken med sin närvaro, har jag hört, och receptet känns igen. Se bara på bröderna Gallagher och Pete Doherty och deras strapatser. Skillnaden är att Gallagher-bröderna har Oasis och Pete Doherty har Babyshambles, The Libertines och Kate Moss att underbygga sin we don't give a fuck about you-attityd med. Det har inte TTA:s Henning Fürst och Eric Berglund.
Den 16:e maj släpper de i alla fall sitt andra fullängdsalbum A New Chance, och jag vet att hur mycket jag än försöker att motstå det, så kommer jag att älska det. Singeln First Class Riot finns redan att tillgå, och i den oerhört tilltalande videon så känner jag riktigt hur frontsångaren Eric med ett hånfullt flin gör narr av alla som tittar på videon. Jag vill bara stänga av den och aldrig mer se den. Men det går inte - det är för bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar